Månadsarkiv: juni 2012

En lättare dag

Idag var det en lättare dag, vi hade några dagsgrupper på programmet. Man fick sova lite längre som kändes skönt. 🙂  Nuförtiden ska det vara program på lördagar då man är på rehabilitering. Morgongruppen var mer eller mindre kaotiskt, människor kom och gick, som mest var vi 26 personer i ett rum. Där var det frågesport med olika gåtor.

Sedan  gick vi till en kåta,(utebyggnad där man kan ha en öppen eld och man sitter liksom i en ring) tyvärr är jag inte säker på hur det skrivs. Därinne var det varmt och mysigt, vi grillade korv och drack pannkaffe. Medan vi satt inne i kåtan, hade det börjat regna och senare såg jag att temperaturen visade på + 10 grader.

I kväll beställde jag och mina väninnor pizza till avdelningen. Vi for en våning upp, där fick vi äta i fred. Så fick vi glass med kinuski sås från avdelningen. Det var gott! 🙂 Ja idag hann jag inte vara så mycket på datorn, sådana dagar har man ibland. Härligt att få vara med sina vänner. 🙂

Kram 🙂

Stämmer precis!

Fysioterapi gånger 2

Jag fick vänta lite längre på hjälp på morgonen, det var någon i personalen som hade blivit borta. Det var ingen fara när det var en timme tills dagens forsta program började. Så jag hann bra gå ner och äta frukost. 🙂  Idag hade jag fysioterapi gånger 2. På första fysioterapipasset blev det ganska mycket att jobba med benen.

Sedan var jag ledig ända tiill lunchen. Då passade jag på att gå och beställa en klippning åt mig. 🙂 Efter lunchen hade vi socialaktivitetsgrupp, där skulle vi beskriva fritiden med hjälp av bilder. Jag tog två bilder, ena var med människor på och andra hade en blomma. För min del blev beskrivningen om vänskap och blomskötsel.  På andra fysioterapipasset försökte vi få mina vrister och fötter att slappna av, som var lättare sagt än gjort. I alla fall kändes det ganska skönt.

Vi har lite växlande väder, ibland sol och ibland mulett. Sedan gjorde vi samma promenad som igår.  Jag kom till rummet, rinngde några samtal innan jag började skriva om dagen. 🙂

Kram 🙂

Vågade inte ta risken…

Karaokekvällen var trevlig men för min del blev den ganska kort. Min väninna sjöng med sin ljuvliga sångröst,”Sommaren är kort.”Varför blev karaokekvällen kort, nu  börjar ni kanske  att undra.  Ja, historien till allt detta hände för ett år sedan då jag var här. Det var en fredagkväll, jag kom till avdelningen en halv timme senare än vanligt och klockan var ungefär 21.30. Jag tänkte att det var ändå fredag.  Nattskötaren som var en man, kom och hjälpte mig. Plötsligt säger han åt mig, att han har inte tid att hjälpa mig. Jag borde vara färdig klo. 21.00. Varfför hjälper nattskötaren alkoholpåverkade människor i säng mitt på nätterna. Det kändes för orättvist, jag gjorde en reklammation till ledningen om händelsen.

Nu i kväll hade jag lite otur, då samma människa var i natt på jobb. Jag blev lite tveksam när jag hörde vem som var på jobb, annars kunde jag ha tänkt  mig vara lite längre på karaoke. Vågade inte ta risken och gick  till rummet. Händelsen lämnade en bitter eftersmak efter sig.

Kram

Dagen började med simning

I morse fick  jag äta min frukost på rummet, då dagen började med simning genast klockan åtta. Simningen kändes ganska skönt, jag behövde inte anstränga mig så mycket. Mina ben slappnade av så  småningom i det varma vattnet, som det var meningen också. I vattnet går det lättare  och rörelserna kännss inte så tunga.

Jag klarade mig själv på läkarundersökningen, ingen behövde vara med och ”översätta”” mitt tal även om läkaren var en ny människa för mig. Hon gjorde rutinmässiga saker såsom:mätte blodtryck, lyssnade på hjärtat och lungorna. Allt var bra. 🙂

Senare på dagen fick jag min rumsnyckel så nu kan jag gå och komma hur jag vill, utan att be personalen öppna dörren åt mig. Vi gjorde en promenad med motionsgruppen här i närheten av rehabilitteringscentret, det var skönt men det fanns myggor då vandringsleden gick lite vid skogskanten. Så slutade dagen med curling som var kul. Min vännina och jag konstaterade att det märks nog, på vem som har en CP-skada. Kordinationen är inte så lätt för oss, klotet for hit och dit. I alla fall är det roligt att vara med och spela, och det är det som räknas. 🙂

I kväll är det karaoke, så vi tänkte gå ner och titta. 🙂

Hej svejs 🙂

Rehabiliteringscenter i Kankaanpää

Rehabilteringscenter i Kankaanpää

Första dagen i Kankaanpää

Nu hoppas jag att datorn vill samarbeta med mig, för att på eftermiddagen skrev jag två gånger ett inlägg om första dagen i Kankaanpää, men så försvann allt som jag hade skrivit. Vet inte om det beror på nätverket här, att signalet är lite svag men nu använder jag av nätstickan. Förargligt då ens text helt plötsligt försvinner.

Ja det blev en tidig väckning för oss, halv sex var vi tvungna att stiga upp. Resan gick bra och en kvart timme fortare än vad bilens navigator hade räknat ut. Vi var framme 20 före tio. På vägen kom det ett litet ”men” nyckeln till släpkärran hade blivit på viillan men pappa sågade upp låset då vi kom fram.

När vi kom till avdelningen och skulle få ett rum, först sades det att jag får ett dubbelrum. (På förhand hade jag önskat mej ett enkelrum) Personalen gjorde ett fint jobb och ordnade så att jag fick ett eget rum. 🙂 Sedan hade jag intervju med sjuksköterskan, vi gick igenom mina varrdagliga saker. Jag fick programmet för hela rehabiliterings perioden. Dagarna börjar klockan 8.00 som är för tidigt både för mig och min kropp, så vi får se om det går att ändra på tiden. Jag bad om att få en annan nyckel som är lättare att använda. Kylskåpet fick jag till rummet när jag bad om att få. Visst var jag krävande men bara lite. 🙂

Fysioterapiundersökningen gick bra, jag fick komma med önskemål för  perioden. Simning var en av mina önskemål. Mina föräldrar åt lunch här innan de for tillbaka tilll villan. Några vänner och  jag hade avslappningsgrupp, det kändes skönt att få koppla av efter maten. I kväll har vi suttit och pratat mina väninnor och jag. Nu sitter jag på mitt rum, kikar med ett öga på fotboll Portugal – Spanien match.  Sådan var min första dag här i Kankaanpää.

Kram 🙂

Känner mig lugn

Jag kan säga att jag känner mig lugn inför Kankaanpääs vistelse. Förra året var jag både lite rädd och ängslig eftersom det var första gången, tur att jag hade min goda vänninna med mig. I år har jag två väninnor som är där samtidigt, och nu vet jag vad det hela går ut på. Bäst att hålla sig lugn och ta emot allt som rehabiliteringen har att bjuda på.

Idag funderade jag på att, vart har en vecka här på villan gått. Det känns som om det var igår vi flyttade hit ut till villan. Men det är ju bara i början av min semester. Först ska jag njuta av en skön kvällsbastu innan jag tänker på morgondagens resa. 🙂

 

🙂 KRAM 🙂

packar, packar………..

Vi har lite växlande väder, ibland sol och så har det kommit en liten regnsskur. Ja min mor har packat mina saker inför morgondagens Kankaanpää resa, sedan har jag kollat allt kommer med. Elrullstolen och datorn ska packas ännu med, så här packar, packar vi. Det går ju inte att packa ner datorn för tidigt, hur skulle jag annars kunna skriva. Förstås har jag ju min telefon men det är inte samma sak. 🙂 Medan manna packade så uppdaterade jag vår digibox till TV:n, något nytta gjorde jag också.  🙂

Hej svejs 🙂

Pizzabak

Vi fick regnväder. Så vi provade att laga pizza i vår gammaldags bakugn. Gott blev det! 🙂

20120625-163202.jpg

20120625-163338.jpg

20120625-163410.jpg

20120625-163607.jpg