Visst har jag varit nöjd med återhämtningen från benbrottet. Jag klarar av att gå själv på wc när jag behöver. Lärt mig att ta stöd från väggar och bord, vill inte ta risker att jag skulle kunna falla. Min rädsla är att våga börja gå på samma sätt som jag gjorde före olyckan. Ibland blir jag både nervös och rädd då jag ska försöka gå ensam, jag spänner mig också. Och spänningen gör inte saken lättare.
Nu på veckan började jag smått träna på programmet till Kankaanpää. Det är att tramppa med fötterna i golvet, och att stiga upp och ner. Jo rörelserna börjar nog att gå tycker jag. Men hur ska jag övervinna min rädsla? Jag måste bara göra det! Det vet jag!!! Bara en tidsfråga. Ja jag måste bara ha tålamod. Nu vet jag att jag är lite gnällig, men för tillfället känns det så. Innlägget blev lite tråkig men, men sånt är livet ibland….
Mina vänner, glöm inte att vi övergår till vintertid i natt. 🙂
♥ KRAM♥
My Blog Hej svejs 