Nu har jag bestämt mig, att jag ska sluta tycka synd om mig själv! Jag har börjat acceptera att resan inte blir av. Det kommer nya tåg att hoppa på. 🙂
Kram 🙂
Nu har jag bestämt mig, att jag ska sluta tycka synd om mig själv! Jag har börjat acceptera att resan inte blir av. Det kommer nya tåg att hoppa på. 🙂
Kram 🙂
Min nedstämdhet forsätter fast jag försöker vara så normal som möjligt. 🙂 Jag fick ett paket igår på posten, en Sodastrem maskin som jag ska ge mina föräldrar till julklapp. I morse gav jag mitt ID-kort och paketets nummer åt min vårdare, som lovade gå och se om hon skulle få ut den. På posten är man ibland så noggrann att det måste vara fullmakt av den som har beställt, ja nu skulle det ha gått men paketet var alltför stort att ta på cykel. 🙂 Men jag får be någon annan som har bil och fara efter den åt mig. 🙂
Mamma frågade om jag ville komma med till våra vänner i morgon, då svarade jag nej, för att jag tänkte vila mig efter fysioterapin. Sedan sa mamma, visst förstod jag varför jag inte kunde åka till Helsingfors, om jag hade varit i skick så skulle det ha varit en annan sak. Jag kanske sa något men i själva verket förstod jag det inte, och tyckte att livet är orättvis. Efter samtalet kände jag besvikelsen som kom över mig igen och tårarna började rulla nerför mina kinder. Då var det tur att jag var ensam och fick lugna ner mig.
Kram 🙂
I natt kunde jag sova på sidan hela natten, som kändes skönt. 🙂 Nej, idag är jag ingen muntergök, för att när jag höll på att tvätta mig, ringde pappa som förbjöd mig att resa. 😦 Enligt honom var det för riskabelt för mitt ben, och att vi måste tänka på resan i januari. Så sa pappa till slut att hoppas jag förstod det. Nej, det gjorde jag inte, men sa ingenting. Då var jag ganska fåordig .
Ja det blev skrivet en del sms med min assistent. Nu är jag så led, nej vad ska det bli? Jag vet att jag gnäller igen men just nu känns det så.
Kram 🙂