Skönt att det är fredag och jag är ledig. 🙂 Snart börjar min fysioterapi, så det blir en snabbinlägg och ett kort sådan. 🙂 Ni ska ha en skön dag.
Kram 🙂
Månadsarkiv: november 2012
Jag ska sluta tycka synd om mig själv!
Nu har jag bestämt mig, att jag ska sluta tycka synd om mig själv! Jag har börjat acceptera att resan inte blir av. Det kommer nya tåg att hoppa på. 🙂
Kram 🙂
Livet är orättvis
Min nedstämdhet forsätter fast jag försöker vara så normal som möjligt. 🙂 Jag fick ett paket igår på posten, en Sodastrem maskin som jag ska ge mina föräldrar till julklapp. I morse gav jag mitt ID-kort och paketets nummer åt min vårdare, som lovade gå och se om hon skulle få ut den. På posten är man ibland så noggrann att det måste vara fullmakt av den som har beställt, ja nu skulle det ha gått men paketet var alltför stort att ta på cykel. 🙂 Men jag får be någon annan som har bil och fara efter den åt mig. 🙂
Mamma frågade om jag ville komma med till våra vänner i morgon, då svarade jag nej, för att jag tänkte vila mig efter fysioterapin. Sedan sa mamma, visst förstod jag varför jag inte kunde åka till Helsingfors, om jag hade varit i skick så skulle det ha varit en annan sak. Jag kanske sa något men i själva verket förstod jag det inte, och tyckte att livet är orättvis. Efter samtalet kände jag besvikelsen som kom över mig igen och tårarna började rulla nerför mina kinder. Då var det tur att jag var ensam och fick lugna ner mig.
Kram 🙂
Nej vad ska det bli?
I natt kunde jag sova på sidan hela natten, som kändes skönt. 🙂 Nej, idag är jag ingen muntergök, för att när jag höll på att tvätta mig, ringde pappa som förbjöd mig att resa. 😦 Enligt honom var det för riskabelt för mitt ben, och att vi måste tänka på resan i januari. Så sa pappa till slut att hoppas jag förstod det. Nej, det gjorde jag inte, men sa ingenting. Då var jag ganska fåordig .
Ja det blev skrivet en del sms med min assistent. Nu är jag så led, nej vad ska det bli? Jag vet att jag gnäller igen men just nu känns det så.
Kram 🙂
Det ser kanske lite ljusare ut
Nu är jag på bättre humör, efter att jag blev påmind om att jag hade ju en assistent som kunde hjälpa till. Jo vi började chatta via facebook igen en gång. 🙂 Assistenten tyckte det bra jobbat av mig, då jag fick reda på att hjälparen åker gratis på tåg. 🙂 Vi diskuterade bland annat hur vi skulle ta oss vidare från tågstationen. Det ser kanske lite ljusare ut på den fronten. 🙂 Sedan lovade min assistent att ta reda på tågtidtabelllen. Nu får vi bara hoppas på att det lyckas, och vi kan komma iväg. 🙂
Kram 🙂
Varför ska livet vara komplicerad?
Just nu frågar jag av mig själv, varför ska livet vara komplicerad då man har ett funktionshinder. Jag måste ta reda på dagpenning för assistenten, men jag hittar det inte. Googlade ikväll på WR.sidor och läste att assistenten åker gratis på tåget. Ännu har jag ej hört från handikappservice något om ersättningarna. Livet känns surt 😦 och vägen lång att gå, jag känner mig ensam. Kan ej göra som andra människor bestämma mig, nu sticker jag. 🙂 En besvikelse finns inom mig, men på något sätt vill jag ändå försöka ta reda på och komma iväg till Esbo. Lyckas jag? Orkar jag? Ja jag vet inte men det börjar bli ont med tiden.
Som sagt vet jag inte vad jag ska göra. 😦 På ett vis känns det hopplöst. Mina föräldrar säger, ja jag får själv ta reda på. Ibland har jag lust att börja skrika på Hjäälp!! Nu ska jag sluta gnälla och surfa vidare på Internet. 🙂 🙂
Hejsvejs 🙂
Kon lindrigt undan
Det verkar som om jag kom lindrigt undan med träningsvärken, trots att fysioterapin var ganska hård igår. 🙂 Jag har ingen värk eller ömhet i benet. Så min dag har börjat riktigt bra och jag är glad! 🙂
Kram 🙂
Supernöjd med fysioterapin
Eftermiddagen satt i ett, först kom jag hem och drack kaffe, sedan var det dags för min terapi. Jag hade nästan hunnit bli lite slö och slapp, undrade hur jag skulle orka jumppa. 🙂 Idag var vi ganska mycket på golvet och gjorde olika rörelser. Det lyckades till och med att vara i fyrfotaställning och sträcka ut ett ben bakåt, själv blev jag förvånad över det, kände som om det var en evighet sen som jag hade gjort rörelsen. 🙂 Nu orkade jag jobba mycket mera än i fredags. 🙂 Gåendet gick också bättre, lite flåsade jag men inte mycket, vilade på min säng och sen gick jag tillbaks till vardagsrummet. 🙂 Ja jag kände mig supernöjd med fysioterapin. 🙂 Livet ler och jag fick tillbaka min självförtroende som känns så skönt. 🙂
Sedan svarade jag på ett facebook meddelande som var av en assistent från Esbotiden. Igår skrev jag åt henne, att jag kanske kommer till skolans 120 årsfest 🙂 Så var det dags att laga mat, jag värmde upp några biffar och lite grönt till.
Kram 🙂
Goda vänner är aldrig för många
Det har varit många människor i mitt liv. En del har jag varit vän med för stunden, och så kan man bli glad då man av någon tillfällighet råkar träffa dom igen. Men jag kanske märker att vänskapet inte är densamma som någongång i tiden. Med tiden har jag fått en del goda vänner, vi ringer eller skriver åt varandra och vet var man har varann. Ja goda vänner är aldrig för många.
Kram ♥
My Blog Hej svejs 