Författararkiv: Hej Susies vardag

Viktigt att ha drömmar

Drömmar på huden

Ulla-Maija Ylikoski

Bild: Karthick Väkinen Tatueringar tar uppmärksamheten från wheel chair, säger Ulla-Maija Ylikoski.

Rollen iutbyte från deras permanenta chef att hyra en stol i entreprenörskap var för Ulla-Maija Ylikoskï att hoppa in i det okända.

I September hade Ulla-Maija Ben förverkligat sin dröm  som en tatuering artist i arbetet.

– Om jag nu har gjort, skulle jag ha förhalade Office jobb. Jag ville försöka prova mina vingar, säger Ylikoski.

Den starkaste av oss har varit splittrad.

Inrättandet av bolaget räddade efter ett svårt år. Ben var ett missfall i början av året, och på sommaren, han hamnade i en skilsmässa med sin make. Han tatuoi sidan texten den starkaste av oss är gjord av fragmenterade.

– Tillbringa helgerna stöd har bidragit till i svåra stunder. Här talar vi om allt.

Tatueringar har passion för en ung Ylikoskelle.

– Jag har alltid tyckt idén att jag kan sätta mina minnen och mitt dröm om ett evigt vattenstämpel I. De är en hyllning till drömmen om livet, som arvetkin och eletylle.

Invalidit ton att arbeta

KA Ylikosken-det är ingenting om wheel chair. Hon har varit en gemensam fråga på platser, som är en lång 4 och vid behov ordna hjälp, för att ha gjort sin väg till scenen. Viktigast är att komma fram för en intervju och i yttrandet från Ylikosken visar som motivation.

– Så länge på mitt CV för läsa, att jag i rullstol, jag kunde inte få någon av intervjun. När jag lämnade informationen ut, började jag få samtal. Jag har alla säten, som för mig är intervjuad.

Vi håller på att exakt samma personer som alla andra, men är på ett annat sätt. I en mycket snabbare takt.

Ylikoskis, erfarenhet av fördomar förlorar samtal, när man lyckats få ett jobb. Verktyg som behövs är i form, och ofta har varit vinnare av työfysioterapeutti arbetsstation justeringar.

När jag kom var jag projektledare – telekommunikation registrera företaget, den enda kvinnan, den yngsta av en grupp av vänner och i rullstol. Till toppen av huvudet kommer att vara nervös i hur mig, men allt gick riktigt bra. Jag togs på allvar, säger Ylikoski.

Tidigare attityder på arbetsplatsen är inte bara ett problem för arbetsgivare. Många av de arbetsföra till arbete, men inte ser svaga går i pension. Möjligheten var redan Ylikoskelle pension vid sexton års ålder. Han minns att han har undrar, varför ska jag stanna hemma vid så ung ålder.

Ben noterar att utslagning av ungdomar kommer att bli en hel del uppmärksamhet, men med uteslutande av människor som talar om lite.

– Rehabilitering Centers är nyligen skadade, de som inte vet vad de ska göra. Människor kan ha sin egen praktik och sommarjobb. Invalidit ton, eller skapa en mol, kastar hon.

Den främsta styrkan i Vajavuudesta

Ben lidit för tio år sedan en snowboard olycka till Ylläs. Berömda sista hopp slutade med en nedgång på 2,5 mätresultat. Bröstkorgsdel ryggkotor Funchal var kvar, och följaktligen hade paraplegi.

Ett halvår senare, var Ben tillbaka på sluttningen av monoski Backe, som var minskar och led också.

Enligt hennes mening, är vi så fåfängda är UNEM. Många vågade inte närma en rullstol sitter eftersom det kom med inget att säga.

– Vi håller på med  exakt samma som alla andra, men är på ett annat sätt. I en mycket snabbare takt.

På arbetsmarknaden  krävs det för en person med funktionsnedsättning att visa uthållighet och vilja.

Enhandledare sade efteråt som anlitade mig eftersom jag är van vid det, som alla kom ut helt enkelt. Ordföranden kan också vara starkare än den andra och det ser ut som som kommer att kunna, ja.

Dessutom vet hur skratta för sig själv att hålla. Ben ser ut som en tatuointiaan, som var tänkt för att vara en av de äldsta kinesiska tecknen i högstämda ord.

– Med det blev det det uppätet. Tatuering läser jag som att rensa gatorna.

Vem? Ulla-Maija Bhavani

  • Jobbet:UM Design-arbete under namnet Jasmins tatueringar-tatuering artist i företagets lokaler. Arbetat med tidigare, mekanik konstruktör och projektledare i tecknet TV Oy, Weldmec Oy Ab och mekanik av designer av formgivningen som en biträdande Enmac Oy
  • Ålder: 26
  • Familj: Miko, 3 1/2 år
  • Hem: bor i forsarna i byn, infödd Kemi
  • Utbildning: kompetens (2006), båtens ingenjör (2010)
  • Hobbies: Det finska teamet av funktionshindrade alpin hiihtomaa 2002-2006. Sin vilja igenom i vammaispurjehdusta racing nivå. Ritningen har alltid varit en del av livet. den första tatuering-maskinen köptes av 16 års ålder
  • Motto: ”Det som inte dödar dig, så förstärker dig”

                     Hej alla mina läsare!

Jag ber er om ursäkt för att googles översättning inte var den bästa,  fast hur jag än försökte se igenom texten. Det blev alldeles för obegripligt att förstå. I kväll har jag försökt ta hjälp av Bing översättning, och därefter har jag korrigerat ytterligare det som lät tokigt i mina öron. Nu hoppas jag att texten är bättre.

                                                                 Kram ♥ 

Första snön

Den första snön har kommit, i morse var det någon minusgrad. Mitt ben känns lite bättre. 🙂

Ni ska ha en skön fredag! 🙂

Kram 🙂

Trögtorsdag

Jag fick en trögtorsdagsmorgon, mitt ben ville inte vakna och kändes lite öm. Antagligen hade jag sovit i en obekväm ställning eller något liknande, det fanns stunder som jag hade svårt att hitta balansen. Det var inga svårigheter att bestämma om jag skulle ta värkmedicin eller ej, jag tog en halv tablett. Jag gick  ändå fram till elrullstolen, även om det kändes lite trögt och svårt, träning gjorde bara gott för mig. 🙂 På något sätt kom min kropp igång med dagen, bara lite långsamt. 🙂

När jag kom till jobbet, hade vi en ADBkille som kollade på vår dator. Det visade sig att det var ett större problem som ingen visste vad som var orsaken till, men saken är under utredning. Jag flyttade mitt tangentbord till den andra datorn, så kunde jag jobba och göra lite nytta i alla fall. Vi tre kunde ju turas om med datorn. 🙂

Nu känns benet helt okej, ömheten finns kvar men jag kan röra på mig. Det hör till att det kommer bättre och sämre dagar, men jag försöker ändå vara igång så mycket som jag kan. 🙂

Kram 🙂

Fick nog ge mig

På förmiddagen skrev jag att jag inte hade tagit värkmedicin. Det gick bra ända tills jag kom hem från jobbet, då fick jag nog ge mig och ta en halv Burana. Nu har värken blivit mer som en inre värk, det är inte mera metalldelarna som förorskar smärtan. 🙂 Det är ett tecken att det läks inifrån och jag tar saken mycket positivt. 🙂 Bara att kämpa vidare! 🙂 Så det så. 🙂

 

Hej svejs♥

Hej du

Usch, vad det har blivit mörkt på morgnarna. Men man får lov att vänja sig vid det igen. Jag tänkte försöka att klara mig utan värkmedicin, vi ska se hur det går. 🙂
På jobbet sitter jag och väntar fortfarande på ADB hjälp, alltså problemet är inte löst. Suck!
I en kommentar var det någon som undrade, om jag kunde ge länken till facebook. Hej du, som frågade det. Nu ber jag dig att söka på Hejsvejs Susie Stenberg, så hittar du mig där. 🙂

Ha en bra dag! 🙂

Kram 🙂

En liten kämppe vaknade i mig

På den senaste tiden har min högra fot börjat gå mer inåt när jag gått. Mina föräldrar har blivit lite oroliga över saken.  Före dagens fysioterapi sa jag åt min terapeut, att jag ville börja träna på att stå och gå. Jag vill ju få tillbaka min balans och kondition. Vi började med att jag skulle gå utan stöd, terapeuten höll lätt vid min midja, först blev andningen ite ytlig men sen blev det mer jämnare. Den högra foten gick nu bra, och nu kändes gåendet ganska bra för första gången på länge. 🙂 Min ytliga andning berodde kanske att det lite nytt att försöka gå utan stöd. Och vad som gällde den högra foten, jag har väl spänt och aktat den andra foten såpass länge, men nu märkte jag att min högra började lyda mig. 🙂

Terapeuten tänjde den högra foten ordentligt och det gick bättre att räta ut. En liten kämppe vaknade i mig. Ja  jag ska få min fot bra och rak igen. 🙂  Jag berättade det  för mamma och pappa, då de var och hälsade på mig i kväll. De trodde på mig och det kändes bra. 🙂

 

Kram 🙂

 

 

Typiskt

Dagen började inte så bra här på jobbet, då dataprogrammet på min dator fungerar inte. Vi försökte med ett annat tangentbord och starta om hela apparaten,men nix inget hjälpte. Typiskt då man kommer på jobb efter.semester, så får man något problem. Nu väntar vi på ADB hjälp.

Kram 🙂

Hemma igen

Nu är jag hemma igen!

 

Kram 🙂

Turkiet

Hej på er¡ Nu har jag inte blogga eftersom jag inte är ansluten till hotellets nätverk. Ja, jag gjorde lite bort mig då mobilen frågade om jag vill ta hotel Rixos Downtown nätverk i bruk. Jag min dumbom svarade nej, nu kan jag varken komma på bloggen eller facebook så inlägget kommer troligtvis att komma först när vi är hemma i Finland igen,. Ibland får man lida av sin dumhet. 🙂 Jag tänkte skriva lite vartefter medan vi är här i Turkiet.

Tisdag 16 oktober

Vädret har hittills varit soligt och härligt varmt. Mitt ben har blivit bättre och det är lättare att förflytta sig i och ur rullstolen. 🙂
Idag besökte vi ett turkiskt akvarium, ett ganska nytt ställe. Där fanns många olika fiskar. 🙂 vi åt lunch där. Sen var vi en stund vid simbassängen i solen. 🙂 Det kändes skönt att ligga i solen och njuta. Faktiskt vågade jag ta mig ett dopp i bassängen.

Onsdag 17 oktober

När man reser utomlands. så kan man vara tvungen att bli lite påhittig då det gäller tvättmöjlgheter. Nu har vi ett badrum med ett långt men smalt duschskåp. I morse då jag skulle duscha mig, så var vi tre människor som stod i skåpet, far höll i mig som var i mitten och mor tvättade.
Vi var några timmar på stranden. Det var hett i solen att man ville gärna ligga under parasollet. 🙂

Torsdag .18 oktober

I morse nåja eller rättare sagt på förmiddagen, så luften kändes varmare än igår. Solen sken från en klarblå himmel. 🙂
Vi besökte den arkeologiska mus’eet. Det var ett mycket intressant ställe, där fanns massor med fynd som har hittats med tiden. Intressant att se olika föremål och statyer.
Eftermiddagen gick i lugnets tecken, vi var en stund vid simbassängen. Sedan på rummet skrev jag två vykort och några textmeddelanden,mamma och jag hade en överenskœmmelse, om hon hjälper mig med korten så skickar jag sms åt våra vänner.

Fredag 19 oktober

Ännu en härlig och solig dag har vi haft, fast via våra vänners textmeddelabden har vi fått veta att där hemma i Finland så har det regnat mycket. Här i Turkiet vet vi knappt vad regn är. 🙂
I Antalaya finns det ett stort shoppingcenter, vi tog bussen dit då centret låg på andra sidan av stan. Det var en låggolvsbuss och en ramp togs ut från bussen, sen var det bara att rulla fram till en rullstolsplats. Att åka buss gick smidigt tyckte vi.
Köpcentret var en besvikelse, vi hade nog väntat oss mera av det. Visst fanns det många affärer där. Jag hittade en tröja men det var allt. 🙂

Lördag 20 oktober

Vår sista dag i Turkiet, soligt men lite svalare, tja kanske sådär kring 30 grader. 🙂 Veckan har gått fort!!! Vi var lite på stan, sen låg vi och njöt vid simbassängen i solen.
Idag har jag haft lite lös mage men inget värre, vi har ju ätit mjölksyrebakterie tabletter varje dag. Annars mår jag bra.
Nu måste jag medge att jag har varit lat och ta bilder, men några bilder får ni se.

Söndag 21 oktober

Regnvädret kom även till Antalaya, fast det gjorde inget när vi skulle resa hem. Mitt ben var lite jobbigare i morse, kanske därför att jag inte hade på natten kunnat räta ordentligt på benet. Men det blev nog lättare under dagens lopp.
Flyget blev en timme försenad på grund av regnvädret, sen kom vi till villan och ska sova i natt. Jag såg snabbt att jag hade fått många kommentarer 🙂 , men har inte hunnit läsa alla än. 🙂

Kram 🙂

20121021-183507.jpgPå arkeologiska muséet

20121021-183600.jpg

20121021-183749.jpgHotellets aula

20121021-183920.jpg

Helsingfors

Hälsningar från Helsingfors. Igår kväll var jag med min mor och moster på teater, som var riktigt okej. Jag var lite för ung för att komma ihåg saker som pjäsen handlade om. Det var om president Kekkonens fru och en annan ”kvinna/dam”.
Idag var vi lite på stan. Vi gick en sväng på strömningsmarknaden på torget. Där var det mycket folk. 🙂 Det var trevligt att gå lite i stan. 🙂
Lite senare ska vi träffa min kusin som är granne med min moster. Ikväll blir det tidigt att gå och sova, för att orka stiga upp på natten och åka till Turkuet. 🙂

Kram 🙂