Kram ♥
Författararkiv: Hej Susies vardag
Nya tider…
Nu från och med den första oktober har hemservices personal tagit i bruk ett dokumenteringsprogram, som de måste utföra förrän de slutar från sitt arbetspass. Alltså dokumenteringen går ut på att vårdarna skriver upp besöken, tiden och vad man har gjort hos alla klienter. Programmet gäller även mig och några andra funktionshindrade, så det har blivit nya tider hos oss. I mitt fall betyder att personalen kommer till mig halv åtta på kvällen, lagar mitt kvällste och hjälper med tvätt, allt det som jag behöver. Ungefär vid niotiden är vi klara, så borde vårdarna hinna fara till byrån vid halv tio och få en halv timme på sig att dokumentera.
Jag förstår att man är tvungen att ha ett system för alla, men alltid funggerar det tyvärr inte på alla ställen. Frågan är om att vi är människor och inte maskiner. Egentligen borde jag höra till handikappservice men hör till hemservice, och blir jämförd med hemvården. Är det rätt? Mitt svar är nej. Dagarna är omöjliga att förutspå, tänk dig att det skulle hända något, ja då går tidtabellen åt skogen. Eller ska jag sluta med mina fritidsintressen, bara för att gå efter vårdarnas tider. Nej, det måste jag inte. Det handlar om mitt liv, och personalen är min högra hand som hjälper till med det som jag behöver.
Förändringarna kan vara både bra och dåliga, nu känns denhär förändringen dålig för min del just nu. Visst kan det börja fungera. En otrygghet blir det inom mig, då vårdarna måste fara så tidigt på kvällarna. Jag måste väl bli van med det, nu är jag glad över att nattpattrullen kommer och hjälper mig i säng. Usch, vad jag gnäller, men hoppas att jag är mer positiv i morgon.
Kram ♥
Jag kommer att få hjälp med bloggsidan
Det visade sig att Internetmänniskan och jag hade gått samtidigt i gymnasiet, vilket var en lustig grej. 🙂 Stämningen blev genast lättare när jag insåg att det inte var någon vild främmande person som jag träffade. Ja det var ju ett tag sedan vi hade träffat varandra. Vi gick igenom de inställningar som jag vill ha till bloggen, och han var villig att hjälpa mig . 🙂 En del saker var det som han ville undersöka och testa där hemma hos sig, sedan får vi se vad det blir. 🙂 Jag kommer att få hjälp med bloggsidan. 🙂 Nu har det börjat hända! 🙂
Kram 🙂
Det blir spännande
I morse var jag lite snorig, men det har inte blivit värre. 🙂
På eftermiddagen blir det spännande, för att då ska jag träffa Internetmänniskan. Lite nervöst känns det, när vi har bara skrivit mail med varann. 🙂 Vi får väl se vad han säger om mina önskemål. 🙂
Kram 🙂
Nu vågar jag inte
För någon dag sedan dök en uppdatering för Iphonen upp. Ni kanske minns hur det gick för mig förra gången då jag gjorde uppdateringen på mobilen. Jo då försvann den automatiskasvarar grejen, och det vill jag inte gå miste om en gång till. 🙂 Nu vågar jag inte uppdatera. 🙂 Risken är för stor då automatiskasvararen inte är Apples egen produkt/program.
Kram 🙂
En skön kvällspromenad
Förmiddagen var väldigt grå och trist, men på eftermiddagen började solen skina. Jag skojade med vårdaren att det var ett konstigt ljusfenomen, för att av solen har vi inte fått se så mycket den senaste tiden. 🙂 I kväll gjorde vi en skön kvällspromenad. Luften kändes ganska varm, det blåste lite men inte så att det skulle ha stört. 🙂 Sedan träffade vi en bekant som vi stod en stund och pratade med. 🙂
Kram 🙂
Första dagen på jobbet
Idag var jag första på jobbet, ja det har gått faktiskt sex veckor sen sist jag var där. Det var rätt så kul att träffa sin arbetskamrat igen. 🙂 Jag satt i min elrullstol medan jag jobbade, då behövde jag inte ta risker med att förflytta mig. Ja det blev en hel del att sitta under dagen, och det märks i benet med en viss spändhet då jag stiger upp. Det bästa med dagen har varit att jag har klarat mig utan värkmedicin, fast till natten tänkte jag ta en tablett ännu. 🙂
Mor och far åkte till villan, de ska laga i ordning för vintern. Nu på eftermiddagen blev det grått och trist höstväder igen. Det som tröstar med mörka höstkvällar, är att man får tända ljus och ha det mysigt. 🙂
Kram 🙂
Teaterresan
Jag mår mycket bättre nu än på förmiddagen, efter att jag slöt fred med min mor efter vårt ”lilla” gräl. Är tacksam över att hon tog mig ner på jorden igen, och fick mig att inse att jag höll på att sväva i luften med mitt skrivande. Jag var väl full av ilska och förtvivlan, att jag inte tänkte på vad jag skrev, men inlägget togs bort. Sedan lovade jag hålla mina fingrar bort från mina sår, om mamma orkade lite tro på mig, det gjorde hon. 🙂 Så var allt frid och fröjd mellan oss två. 🙂
Nu ska jag berätta om teaterresan. 🙂 Vi var en full busslast, åkte med Larsmo hembyggdsförening och Vårt Larsmo. Bussen körde två olika rutter så det blev inte enformigt, chauffören kunde mycket av landets.historia och berättade om de olika ställen som vi körde igenom. 🙂 Jag klarade bra med benet att stiga på och av bussen. :)På vägen ner till Helsingfors var det några människor som läste hur teaterpjäsen kom till och historien bakom Kristina från Duvemåla. Det var bra att få lite bakgrund, själv har jag inte läst böckerna. I korthet handlade det om ett folk i Småland som led av hungersnöd och emigerade till Amerika, och hur de byggde upp sitt nya liv.
Vi kom till hotellet Presidentti, det blev en timme som vi hade på oss, att byta om kläder för teatern. Det var inga problem. Sedan åkte vi i väg till den nyrenoverade Svenska Teatern. Där träffade vi många österbottningar som skulle se sanmma teaterstycke som vi. Kristina från Duvemåla var en fantastiskt pjäs, scenografin och musiken var vackra. Sångerna var otroliga vackra, alla skådespelarna var bra. Vi tyckte alla i resegruppen om teatern.
Igår på lördag hade vi lite fritid innan vi åkte hem. Vi gick på stan, jag köpte en ny mössa, halsduk och vantar i lila åt mig. 🙂 Det var vackert väder med solsken. Resan gick bra och det kändes som om vi skulle ha varit länge borta. Trötta men nöjda kom vi hem. 🙂
Kram 🙂
Känslornas kamp
Idag har det varit känslornas kamp, och har lätt för att börja gråta. Borde uppföra mig som en vuxen människa, hör jag människor i bakgrunden säga åt mig. Det största problemet är just nu är mitt skrapande. Ingen av mina nära och kära orkar tro, på att jag försöker på allvar låta bli att skrapa de operarerade såren, och det gör mig ledsen. Nu har jag faktiskt försökt låta bli att skrapa, men nu känner mig ensam. Tänk på att vi ska åka om två veckor till södern blir jag påmind om vid jämna mellanrum.
I nästa inlägg berättar jag om teaterresan, just nu vill jag försöka lugna ner mig och bli på bättre hurmör igen. Nu känner jag ganska lugn och hoppas att det håller i sig.
Kram 🙂
Farbror doktor
Hej på er alla här i regnvädret, nu är det höst! Idag hade jag tid till röntgen och farbror doktor, mina föräldrar kom med mig. 🙂 Vi var i god tid på Hälsocentralen, kom ganska fort till röntgen och det var bara några människor före oss i väntrummet. Mitt ben röntgades, nu hade det gått sex veckor från operationen. Sedan var jag hos farbror doktor. Allt såg helt bra ut på bilderna. Jag berättade att jag hade känningar av metallen i knäet, doktorn funnderade om spiken skulle vara lite för lång men tyckte att vi skulle vänta till nästa kontrolll. Sedan tittade han på mitt knä, huden hade blivit lite irriterad efter plåstren, och rekommenderade en salva åt mig. Annars var det bara att börja nu lägga hela tyngden på benet, nå, i och för sej har jag gjort det när jag har gått själv på wc. 🙂
Alltså det betyder att jag börjar jobba på måndag igen, 🙂 och blir lite mer social då man får träffa andra människor. 🙂 Först ska det bli en teaterresa till Helsingfors och vi ska se på Kristina från Duvemåla. Bussen startar klockan halv nio, nio tiden från busstationen i morgon bitti, så i natt sover jag hos mamma och pappa. 🙂 Sånt roligt har jag att se fram emot. Det blir kanske inga nya inlägg på några dagar men vem vet. 🙂 Kanske jag dyker upp i något skede. 🙂 Ha det så skönt! 🙂
K 🙂 R 🙂 A 🙂 M 🙂
My Blog Hej svejs 