Kategoriarkiv: Om mig själv

Under flera år har det pratats om spartider, och vilka åtgärder som ska göras. Jag förstår väl att någonstans måsta man börja dra in. I dagens tidning var det en lista över saker som förslag till vad staden Jakobstad tänker skära ner på efter kommunalvalet. Bland dom fanns tyvärr, fritidsverksamhet för handkappade, det nämndes också något annat som gällde funktionshindrade. Jag minns inte exakt vad det var, men det fick mig att bli arg.  😦

På handikappservice har det aldrig funnits för mycket pengar. Det finns alltför lite bostäder för funktionshindrade, en del handikappade måste bo hemma hos deras föräldrar, även om de är vuxna människor. Inte har staden haft råd att bygga något. Allt handlar om pengar! Jag känner mig lyckligt lottad som har en egen bostad. Nu ska det sparas in på handikappservice, och det är så orättvist som något kan bli, tycker jag!!!!! Vad tänker våra beslutfattare med??? Ja det kan man undra, och jag vill gärna veta.  Suck suck, får se vad det blir av, men jag är inte hoppfull.

Ja det blev lite gnäll men så kände jag, då jag läste tidningen. Det värsta var att ämnet berörde en själv. Då kan man inte bara strunta i det, och tänka äh, dethär angår inte mig. För att nu gjorde det faktiskt det.

Kram 🙂

Nu har jag bara två arbetsdagar till min semester i Turkiet. Först blir det två nätter i Helsingfors och sen bär det till varmare länder.

Hej svejs 🙂

I natt sov jag över hos en god vän, för att igår kväll hade vi en örtagårdsmiddag för örtagårdsgruppen. 🙂 Vi brukar varje år ha en middag som avslutning på säsongen, där vi lagar mat för oss själva och får vara tillsammans . 🙂
Uppgifterna delades upp i grupper. Någon lagade förrättssoppan, en annan brödet, kycklingen sallad och efterrättens äppelpajen som skulle ätas med glass. 🙂 vi var tolv personer i ett kök. Själv rullade jag lite omkring och såg på vad alla höll på med. 🙂
Sedan satte vi oss ner, njöt av den goda maten och varandras sällskap. 🙂 det var en härlig kväll. 🙂

Nu är jag hos mina föräldrar.

Kram 🙂

Jag mår mycket bättre nu än på förmiddagen, efter att jag slöt fred med min mor efter vårt ”lilla” gräl. Är tacksam över att hon tog mig ner på jorden igen, och fick mig att inse att jag höll på att sväva i luften med mitt skrivande. Jag var väl full av ilska och förtvivlan, att jag inte tänkte på vad jag skrev, men inlägget togs bort. Sedan lovade jag hålla mina fingrar bort från mina sår, om mamma orkade lite tro på mig, det gjorde hon. 🙂 Så var allt frid och fröjd mellan oss två. 🙂

Nu ska jag berätta om teaterresan. 🙂 Vi var en full busslast, åkte med Larsmo hembyggdsförening och Vårt Larsmo. Bussen körde två olika rutter så det blev inte enformigt, chauffören kunde mycket av landets.historia och berättade om de olika ställen som vi körde igenom. 🙂 Jag klarade bra med benet att stiga på och av bussen. :)På vägen ner till Helsingfors var det några människor som läste hur teaterpjäsen kom till och historien bakom Kristina från Duvemåla. Det var bra att få lite bakgrund, själv har jag inte läst böckerna. I korthet handlade det om ett folk i Småland som led av hungersnöd och emigerade till Amerika, och hur de byggde upp sitt nya liv.

Vi kom till hotellet Presidentti, det blev en timme som vi hade på oss, att byta om kläder för teatern. Det var inga problem. Sedan åkte vi i väg till den nyrenoverade Svenska Teatern. Där träffade vi många österbottningar som skulle se sanmma teaterstycke som vi. Kristina från Duvemåla var en fantastiskt pjäs, scenografin och musiken var vackra. Sångerna var otroliga vackra, alla skådespelarna var bra. Vi tyckte alla i resegruppen om teatern.

Igår på lördag hade vi lite fritid innan vi åkte hem. Vi gick på stan, jag köpte en ny mössa, halsduk och vantar i lila åt mig. 🙂 Det var vackert väder med solsken. Resan gick bra och det kändes som om vi skulle ha varit länge borta. Trötta men nöjda kom vi hem. 🙂

Kram 🙂